Att berätta själv och hela tiden hålla sig uppdaterad kring vad mina vänner gör lockar mig inte! Jag är medlem i Facebook sedan i julas. Det kändes som att jag var "tvungen" att gå med bara för att pröva. Visst var det roligt att "återknyta" gamla band och växla några mail med gamla vänner, men sedan stannar det för mig. Jag är
inte intresserad av vad de gör till vardags och inte speciellt intresserad av att dela med mig av mina vardagliga göromål. Det känns helt enkelt för "vanligt". Samtidigt är jag inte heller så intresserad av att läsa om alla resor, "guldstunder" eller andra "feel-good" uttryck som många skriver om. Det gäller också alla jobbiga händelser som många gärna vill frossa i och berätta om. Jag vet inte vad det säger om mig; att jag kanske inte bryr mig så mycket om människorna omkring mig eller så bryr jag mig mer om mina närmaste som jag lägger mer av min tid på? För tiden är även här en faktor och något av en bristvara för mig.
Jag tror att facebook har ersatt en del av skvallertidningarna idag, inte kanske nödvändigtvis "kändisblaskorna" men övriga veckotidningar som ofta handlade om "vanliga livsöden", mer eller mindre kända. Jag växlar gärna några mail med mina vänner och om det kommer några vänförfrågningar brukar det bli en liten komunikationsrunda, men dessa stannar av eller utvecklas till telefonsamtal eller personliga träffar...
När jag nu i denna kurs skulle prova Twitter var inte mina förväntningar så höga, eftersom jag ser Twitter ännu mer som något av en vardaglig "show-off". Youtubefilmen Twitter-in-plain-english presenterade ju precis det syftet. Men nu har jag provat och visst kan jag se ett syfte med det, framförallt t ex att kunna följa någora kända personers twittrande såsom Obama eller andras göromål som faktiskt kan vara av intresse för allmänheten. Jag hade lite svårt att hitta några av mina vänner på Twitter, så jag tror inte att det blir så mycket twittrande för mig, utan då lockar nog ändå facebook mer där man kan välja mer hur man kommunicerar.
Att twittra tycker jag kan liknas vid fåglars kvittrande, det görs ofta för att visa upp sig och/eller locka andra till sig...